Glöm det!



Fasiken! Jag är inte så säkert på att det blir något nytt objektiv. Det lär nämligen bli en ny dator i stället. Detta ovan = bluescreen, har börjat hända alltför ofta nu. Dessutom hjälper mitt splitternya batteri mig föga. Jag gick från 10 min utan sladd till 1 timme, och det suger rent utsakt hårt. Dessutom kan jag aldrig se när batteriet håller på att ta slut utan den bara slocknar plötsligt. Kul! Ännu roligare när man försöker jobba.



En massa datakillar har försökt hjälpa mig. Utan framgång. En reparation kostar väl skjortan. Men just nu är min dator varken bärbar, snabb eller tillförlitlig.

Visserligen borde jag kunna få dra av både dator och objektiv på skatten, men varifrån ska man dra fram såna pengar när man just har köpt ett egen lägenhet? Indraget bostadsstöd har jag ju också fått, men det är en helt annan historia, som också gör mig lite upprörd.

En ljuspunkt i min tillvaro - semesterersättningen kommer snart! Kanske, kanske, kanske kunde jag använda pyttelite för att förbättra situationen med dator och kamera. :)

Sara.

Telefonterrorism

bild: härifrån, väldigt coola bilder!

Jag gick just igenom alla missade och mottagna samtal från januari månad och kom fram till att jag har fått 15 samtal från telefonförsäljare, och då kan jag inte ens se första veckans samtal i listan längre. Är det normalt att få så här många samtal?

Jag brukar oftast inte svara då telefonförsäljare ringer eftersom: 1. Det tar flera minuter innan man ens får säga NEJ TACK. 2. Jag vill inte heller vara otrevlig och slänga på luren. 3. Jag vill inte köpa något!

Jag vet att det är ett jobb, och att försäljarna också bara är människor, men nu får det verkligen räcka. Jag tänker anmäla min nummer till robinson-registret, och hoppas på ett slut på terrorismen.

Sara.

Studiepoängsfunderingar


Har ni någongång räknat ut hur mycket en studerande tjänar?

Ni vill inte veta svaret!


Jag hade aldrig tänkt på saken ur denna synvinkeln förr. Och jag erkänner att jag blev lite chockad. Jag ursäktar mitt långa inlägg, och hoppas verkligen att ni orkar läsa. Detta ämne upprör mig.

Ett studiepoäng motsvarar 27 timmars arbete. För att få stöd krävs minst 44 studiepoäng per år (vilket ju är mycket mindre än vad skolan ofta rekommenderar). Stödet uppgår till 298 euro före skatt per månad.

Då räknar vi:
  • 27 timmar X 44 sp = 1188 timmar / år
  • 298 euro * 9 mån / 1188 timmar = 2,26 euro / timmen

2,26 cent är alltså en studerandes timlön om man studerar så LITE så möjligt. Rekommenderad studietakt brukar ändå vara 60 studiepoäng. Och eftersom man får samma "lön" oberoende hur mycket man studerar, så blir det ju bara mindre och mindre desto mer man studerar.

Jag kommer t.ex. fått in 85 sp detta år.

Vi räknar igen:
  • 27 timmar X 85 sp = 2295 timmar / år
  • 298 euro * 9 mån / 2295 timmar = 1,17 euro / timmen

Detta är alltså min timlön. 1,17 euro i timmen. Och så glömmer vi ju inte att man betalar SKATT på detta också. Dvs. netto får man alltså bara in 270 euro.

Jag är medveten om att man oftast inte arbetar hela 27 timmar för varje studiepoäng. Men även om man bara arbetade hälften av tiden man "borde", så blir timlönen för en studerande ändå usel.

En dagdrivare (arbetslös.. m.m.) får mycket mera, och behöver ofta inte göra så mycket. Rättvisa?

Jag blir arg och upprörd då jag tänker på hur lite studier egentligen uppskattas. här i landet. Och ändå vill man att alla ska studera och bli klara så snabbt som möjligt. Varför uppmuntrar man då inte till snabbare studier? Det är ju inte motiverande att studera snabbare när det inte lönar sig överhuvudtaget.

Sara.


Edit: Pinsamt! Hade räknat lite fel först. Nu borde det kanske vara  rätt. Hur som helst är det LÅGT! Och Poängen är ju att det inte alls är motiverande att studera i snabbare takt.



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar