Crete day 1: Arriving in Agios Nikolaos


Nu är vi redan hemma i kalla Finland igen och jag börjat gå igenom resebilderna. Det blev ju en hel del denna gång också som jag givetsvis har tänkt visa här på bloggen. Och jag tror att jag gör på samma sätt som med Kinaresan. De dyker upp något Greklandsinlägg lite här och där tills jag är klar. Så det lär ju ta ett tag!


Summa summarum har vi haft en superbra resa, trots att jag ännu var lite sjuk de första dagarna. Det första vi gjorde när vi kom fram till vårt hotellrum var ändå att prova på poolen. Vi hade nämligen en helt egen liten pool utanför vår terrass. Den var inte särskilt varm, men så ljuvlig!
 

En fantastisk utsikt hade vi också eftersom hotellet låg riktigt högt över havet. Här på bilden nedan syns utsikten över Agios Nikolaos från hotellet.


Finnair har ändrat på sin policy och bjuder nu endast på saft och kaffe under flygresan, så vi var något hungriga när vi kom fram. Vi satte oss på terrassen, beställde in varsin toast (med chips...) och något att dricka. Jag slog på stort och drack té i värmen, jag tänkte att det skulle vara bra för min onda hals.

 
Sara.

På väg till Grekland

På torsdagseftermiddagen körde vi iväg mot Helsingfors för att sova en natt på hotell innan vår resa skulle börja. Att köra hela natten utan att sova alls brukar vara lite väl tufft, så vi bestämde oss för att en kort natt ändå är bättre än ingen alls.



Jag mådde riktigt uselt, hade haft hög feber dagen innan och ännu ont i halsen och grym hosta. Jag har inte haft feber på jätte, jättel änge, så det var ju typiskt att det skulle komma just då vi ska iväg och resa. I ett svagt ögonblick kollade jag till och med upp avbokningspolicyn, men feber skulle nog inte ha kvalificerat som svår sjukdom. Men nu är jag också jätteglad över att vi är här och jag mår redan lite bättre idag. 
 

Jag har med mig datorn eftersom jag blev tvungen att göra lite jobb under resan. Men jag har redan fixat undan det mesta nu på förmiddagen så att jag inte behöver fundera på det mera under resan. Passar på att blogga nu också medan jag har datorn framme. Sitter här (klick) just nu och skriver detta. Klagar ej.

 
Flyget skulle avgå igår morse klockan 7, men efter gatebyte och föresningar kom vi oss iväg först framemot klockan 8. Men fram kom vi ändå nästan i tid och kunde njuta av hela dagen. Först tog vi oss givetvis ett dopp i vår pool. Men mera om det i nästa inlägg. Vi hörs när vi hörs!
 
Sara.

Sista minuten!

Vet ni vad? Vi har bokat en sista minuten resa till Grekland och åker iväg redan denna vecka. Jag är så glad att jag spricker! Idag hämtade jag ner alla sommarkläder och bikinisar från vinden och tänkte börja packa imorgon. Jag är så taggad! En liten semester är precis är precis vad jag behöver just nu.

 
Vi skall till Agios Nikolaos på Kreta. Det fanns inte så mycket av välja mellan när vi var ute i sista minuten. Egentligen kunde vi bara välja mellan Rodos, Kreta och Turkiet, så vi valde på basen av trevligaste hotellet (dvs. bästa recensionerna på Tripadvisor).

Bilderna i detta inlägg är från förra gången vi var på Kreta, vilket börjar bli åtta år sedan nu. Fler bilder från den resan hittar här.
 
Är det någon som har något Agios Nikolaostips på lager får ni gärna hojta till. Eller om ni vet om någon annat som man bara måste göra på Kreta?
 
Sara.

En lördag i Helsingfors


För någon vecka sedan hälsade jag på Jessica i Helsingfors över en helg. Lördagen började med brunch på Fazer. Och det var faktiskt Jessicas födelsedagspresent till mig. Tusen, tusen tack! Vi satte inne i kupolen och upptäckte att man kan höra precis allt vad folk säger symmetriskt på andra sidan kupolen. Det var faktiskt lite läskigt och resulterade kanske i en litet mer tyst brunch en vanligt eftersom det verkligen kändes som om man hade en mikrofon i örat. Brunchen fick ändå väl godkänt av mig! 


Vi hade liksom ingen plan för dagen, utan strosade runt i några butiker. Jag ville förstås till COS! Vi fick verkligen njuta av ett underbart soligt Helsingfors.


I något skede blev vi lite sugna på lite godis och hittade Robertin Herkku i Femkanten, och tur var väl det! Jag hittade mitt favogodis: Reeses Peanut Butter Cups i tre olika varianter. Lyckan var stor kan jag meddela! För övrigt mycket mysig godisbutik.


Vi strosade vidare till Anton&Anton där jag köpte en buljong, hehe. Och jag fotade tusen bilder på vackra, färgglada, solbadande hus på vägen.


I något skede blev vi ändå sugna på något smått drickbart och satte riktning mot Torni. Tyvärr var det proppfullt, men vi beundrade utsikten en stund innan vi åkte ner igen och hittade ett bord på Strindberg istället. För mig som verkligen är urusel på Helsingfors ur geografisk synvinkel var det riktigt nyttigt att se staden från ovan. Mycket vackert också!


Det är tur att både jag och Jessica gillar att älta saker. Dessutom är vi ganska bra på att ha beslutsångest. Så ni kanske kan förstå att en så enkel sak som att välja restaurang för kvällen kan vara lite av ett projekt. Över ett vinglas kom vi ändå på att vi ville ha italiensk mat. Detta resulterade i att vi läste igenom typ alla italienska restaurangers menyer och läste alla recensioner på Tripadvisor innan vi kunde bestämma oss ;)

 
Och jag kan ju berätta att vår research lyckades väl. Il Bucatino visade sig vara precis just det vi ville ha. Vi fick vår antipasti misto (trots att den inte ens fanns på menyn!), jag fick min gnocchi (MUMS!), Jessica fick sin "nästan-bröllopspasta" (minns ej namn). Maten var god, servitörerna var mysiga och italienska och vinet var gott ;) What's not to like? 


En riktigt lyckad lördag i Helsingfors, om jag får säga det själv!

Sara.

China day 8: Forbidden City, Beijing


Efter besöket på universitetet satt vi oss på metron mot den förbjudna staden. Fast denna gång var det bara jag Philpp och Henri som turistade tillsammans. Eftersom vi alltså inte hade någon guide med oss denna gång, var vi kanske lite allmänt yra, men till sist hittade vi biljettluckan och kunde bege oss in till palatset.
 

Vi gick omkring med audioguider i öronen. Jag valde svenska, Henri finska och Philipp engelska. Philipp var den enda som gjorde det rätta valet. Den "svenska" och "finska" som vi fick höra var så obegriplig att underhållsfaktorn snarare berodde på att man inte ens förstod vad som sades. Vi lyckades dock be en okänd guide att ändra språk på våra manicker innan vi gick vidare.
 

Fast vi borde nog ha anlitat en guide. Det finns väldigt många guider som springer omkring och försöker sälja in sina tjänster till turister. Det hade varit ungefär tusen gånger mera givande med en riktig människa som berättar. Audioguiderna lyckades inte riktigt heller pricka in rätt ställe på gps:en och om man gick för fort så fick man inte höra berättelsen till slut och missade pointen. Hur som helst var det mäktigt att gå omkring och beundra alla ståtliga byggnader.

 
Det vackraste var ändå den lummiga parken på slutet. Där hade jag kunnat sitta länge och bara tittat på folk.
 

Den förbjudna staden kallas just så eftersom ingen fick komma in eller lämna palatset utan kejsarens tillåtelse.


Man går liksom in i ena änden och kommer ut i den andra, vilket betyder att man är väldigt långt borta från ingången när man väl är ute ur den förbjudna staden. Vi hade tänkt vandra över himmelska fridens torg efter besöket, men den planen fick vi helt enkelt strunta i när vi märkte att vi inte kunde ta oss ut samma väg. 


Vi hade inte heller någon karta med oss, och ville inte sätta oss i en hutlöst dyr tuctuc, så vi började vandra iväg genom mer och mindre suspekta områden för att försöka hitta en metrostation. Och det blev ju ett litet äventyr i sig. Men efter flera kilometer av letande lyckades vi ändå hitta en station som sedan tog oss tillbaka till hotellet.

 
Följande Kinainlägg handlar bland annat om hur vi åt pekinganka i Peking. To be continued...
 
Sara.

China day 8: A visit to Renmin University in Beijing

Så har det blivit dags för ett till Kinainlägg. Vi gjorde så väldigt många saker denna första hela dagen i Peking att jag måste dela upp dagen på flera inlägg. Här kommer alltså förmiddagen, den offciella delen av dagen.


Vi skippade metron i morgonrusningen och hoppade istället in i en taxi som tog oss till Renmin University. Åtminstone om man tittar på en karta låg det "i utkanten av staden", men eftersom Peking är ganska stort har jag lite svårt att bedöma. Men det tog hur som helst närmare 45 minuter i taxi från centrum. Väl framme på campusområdet var vi lite borttappade, men vår värdinna lyckades ändå hitta oss. 


Philipp, Henri och Kati höll presentationer och detsamma gjorde de Kinesiska forskarna. Obligatorisk gruppbild nedan. 


Under resans gång hade vi flera gånger försökt gå och äta till universitetes matsal, vilket verkade vara en omöjlighet i Xi'an. Kineserna vill nämligen hellre bjuda på någonting "finare". Men vi ville ju hemskt gärna pröva på matsalsupplevelsen på ett kinesiskt universitet, och denna gång fick vi vår vilja igenom. 


Och vi fick helt vanlig mat, inga fancy schmancy konstigheter utan bara helt vanligt ljuvligt god mat. Jag lyckades roffa åt mig den icke-hotta portionen. Ris, kyckling och ketchup :) mums! Dock uppfattade jag att det också fanns olika "nivåer" av matsalar och att vi blev visade en av de bättre. Men en upplevelse fick vi i alla fall!
 

Efter besöket tog vi metron till den förbjuda staden, fortsättning följer i nästa Kinainlägg.
 
Sara.
 

En fredag i Helsingfors






 
Förra fredagen efter jobbet satte jag mig på ett flyg till Helsingfors. Det vankades tjejweekend tillsammans med Jessica. Lyxigt nog blev jag hämtad från flygfältet och när vi kom hem till Drumsö satte vi igång med pizzabak och dukade upp tusen godsaker och satt och catchade upp halva natten. Sämre AW får man leta efter ;)
 
Sara.

China day 7: Xi'an to Beijing


Sex dagar i Xi'an gick alldeles för fort och vår följande destination var Peking. Zhillin hade ordnat skjuts åt oss till flygfältet. Givetvis så att väskorna fick åka med egen bil och vi med en annan. Vi sade adjö till Zhillin, Yang yang guoji och Pasific coffee innan vi begav oss mot flygfältet.
 

Vi landade i ett soligt och "tydligen inte så farligt smogigt" Peking några timmar senare. Lyckades hitta en stor taxi som kunde ta oss alla in till Peking för en passlig summa. Vårt hotell låg i shoppingdistriktet Wangfujing. Efter att ha bott i en något sunkig bostad i Xi'an var det verkligen rena lyxen att stiga in på rummet i Park Plaza. Kändes superlyxigt.
 

Vi tog en snabb kaffe på Starbucks, som låg precis utanför hotellet innan vi satte oss i en taxi som tog oss till ett annat shoppingdistrikt Dazhalan nära Tian'anmen (Himmelska fridens torg).
 

Dazhalan är känt för bland annat sina tygbutiker, och det var precis en sådan som vi hade i sikte. Vid A Century Silk Store bläddrade vi i tidningar, tittade i böcker och kände på tyger. Jag hade också med mig en skiss på en klänning som jag hade ritat i flygplanet. Egentligen hade jag tänkt ta med en bild, men den hade jag glömt att printa, förstås. Men jag blev förstådd ändå.
 

Och det var först efter att vi hade blivit mätta från topp till tå som förhandlingen om priset började. Jag är ungefär sämst när det kommer till att pruta och förhandla, så jag höll tyst. Flera gånger gick vi nästan ut ur butiken innan vi enades om ett pris. Och det var kanske mitt fel att priset inte blev bättre än vad det blev, eftersom jag blev rädd att mina klänningar inte skulle bli av alls och vi inte hade tid för att gå till någon annan butik heller. Vi betalade totalt 4500 RMB (600€) för två klänningar i silke och en kostym i cashmere.
 

Efteråt strosade vi runt en stund längs med gatorna i området. Jag hittade en massa små roliga souvenirer att shoppa hem. Investerade typ 50 cent i en "gurkvässare", som en pennvässare fast för gurkor. De tunna gurkorna kan man sedan sätta på ansiktet och ha som ansiktsmask. Jag tänkte mig ändå snarare använda den till matlagning. Man vet ju aldrig när man kan behöva riktigt tunna gurkskivor ;) 


Området var ganska turistigt, men det var ändå mycket intressant att bara titta och vandra omkring. Fortfarande såg man inte många västerlänningar någonstans. Fast man blev kanske inte riktigt lika nerstirrad som i Xi'an. Vi tog metron tillbaka från Tian'anmen till hotellet och passligt nog finns det en metrostation (Dengshikou) precis bredvid Park Plaza.


Vi hade missförstått hotellet en aning när vi checkade in. Vi hade nämligen trott att vi alla hade fått en upgrade och hade tillgång till Happy Hour i loungen, men det visade sig bara var Henri som hade fått den upgraden. Hotellet var ändå så snälla att vi alla fick ta del av buffén och baren "just this time".

 
Och det blev en mycket trevlig kväll med småplock och vin. Kanske lite för trevligt, så jag tror faktiskt att det blir censur på resten av kvällens bilder ;) Efteråt gick vi ännu ut till bakgatan på hotellet för en sen middag på en liten restaurang som inte såg mycket ut för värden, men serverade supergod kinesisk mat.
 
Jag längtar så mycket tillbaka till Kina just nu. Och nu har jag förstås redan glömt alla stinkande wc-hål, internethastighet från 90-talet och den alltför hotta maten ;) Jag skulle åka tillbaka vilken dag som helst! Jag blev nog lite kär i Kina.
 
Sara.

Spontanbokat

 
I lördags råkade jag spontanboka en weekend i Helsingfors om bara några veckor. Jag hinner väl knappast andas innan det vankas tjejweekend. Jag grävde fram lite gamla feelisbilder från vår förra tjejweekend. Tyvärr kommer det väl inte att vara riktigt lika varmt i mars ;) men ett soligt Helsingfors hoppas jag i alla fall på.
 
 
Jag har varit så galet ressugen sedan vi kom hem från Kina och jag är typen som alltid behöver ha en resa bokad för att känna mig lugn. Denna miniresa stillar definitivt mitt behov en aning. Och jag känner att det kommer att bli grymt lyxigt eftersom Jessica har lovat fixa allt och till och med hämta mig från flyget ;) can't wait!
 

Sara.

China day 6: Tang Paradise and dinner


Näst på tur under vår långa sightseeingdag i Xi'an var Tang Paradise. En stor park som är byggd i stil från tangdynastin. Parken är kanske aningen turistig, men ändå väl värt ett besök. Åtminstone fanns det väldigt mycket att fotografera ;)
 
 
Det ordnades små "shower" runtomkring i parken. Parader och uppvisningar. Vi såg både en parad med traditionell kinesisk musik och en show med kinesisk akrobatik. 


Vi hade tur och fick nästan njuta lite av solen i några timmar medan vi vandrade omkring i den gigantiska parken. Och även om parken är lite turistig så var det ändå väldigt folktomt. Kanske på grund av lågsäsongen. På de flesta ställen fick vi vara ganska mycket för oss själva.

 
Vi hittade en jättegunga, som tydligen var någon typ av sport på den tiden. Man skulle gunga så högt att man kunde röra vid en boll som hängde i ett snöre. Men ingen av oss vågade gunga så högt ;) 


Man hade säkert kunnat spendera en hel dag på Tang Paradise. Det fanns så många olika saker att se och byggnader att besöka. Men vi gick inte in någonstans utan vandrade bara ett varv runt sjön. 


Obligatorisk gruppbild. Fast Zhilin saknas.


Efter besök i den stora parken blev det dags för den stora taxi-proceduren. Trots att vi hade en kines med oss blev det stört omöjligt att hitta en taxi eller tuctuc som ville köra oss tillbaka till vår lägenhet. Till vår stora glädje hittade vi ändå en svarttaxi som tog med oss alla 6 (!) i en helt vanlig bil. Mina ben höll än en gång på att domna bort när vi trängdes fem personer i ett baksäte, men fram kom vi!
 

Dagens lite mera officiella program bestod av en middag med hela avdelningen på Four Seasons. Vi rymdes alla runt ett gigantiskt runt bord medan maträtterna rullade in en efter en.



Det hölls tal, delades ut presenter och skålades till höger och vänster. Och det kändes nog lite vemodigt att vi skulle lämna Xi'an följande dag. 

Sara.

China day 6: Xi'an City Wall


Efter att ha vandrat längs med kalligrafigatan i någon timme klättrade vi upp på stadsmuren. Xi'an city wall. Vi hade egentligen tänkt hyra cyklar och ta ett helt varv runt muren, men eftersom tiden hann bli lite knapp blev vi tvungna att skippa den idén och bara gå en bit längs med muren istället.
 

Muren är nästan 14 km lång och 12 meter hög och är en av de bäst bevarade stadsmurarna i Kina. Åtminstone på den delen vi vandrade hade det gått riktigt bra att cycla ett varv runt. Det får vi göra nästa gång... :) 


Muren sträcker sig runt Xi'ans äldre stadsdelar, men nu för tiden är ju staden nog lite mera utbredd än så.

 
Jag och Kati hade en obligatorisk foto-session vid en vacker byggnad ;)
 

Efter muren var vi hungriga och försökte hitta en lämplig restaurang som inte skulle ta så länge eftersom vi ännu hade planer för resten av dagen. Men eftersom Kineserna är så gästvänliga och verkligen vill bjuda på det bästa hamnade vi ändå på Xi'ans bästa dumpling-restaurang där det dukades upp en lunch som hade räckt för minst 10 personer. Helt gott var det ju nog, även om jag personligen aldrig skulle ha gissat att det var en av de bästa restaurangerna i stan. Mätta och belåtna blev vi och kunde fortsätta med dagens sightseeing.
 

Vi hann med så mycket den sista dagen i Xi'an att jag bestämde mig för att dela upp dagen i ytterliagare ett inlägg. Fortsättning följer alltså med Tang Paradise och avskedsmiddag med institutionen. 

Sara.

China day 6: Street of Calligraphy, Xi'an (Shu Yuan Men)

 
Den sjätte och sista dagen i Xi'an började traditionsenligt med kaffe och croissant på Pasific coffee innan vi begav oss ut på äventyr. Vi hade hela dagen framför oss att utforska Xi'an. Vädret visade oss också en av sina bättre sidor - nästan blå himmel!
 
 
Eftersom vi hade Zhilin med oss fick vi faktiskt genast en taxi för att ta oss till Street och Calligraphy, eller Shu Yuan Men.
 

Jag blev helt förälskad i denna ljuvliga gata. Så mycket att se och fotografera. Eftersom vi var relativt tidigt ute var det inte heller så hemskt mycket folk i farten.


Shu Yuan Men är återskapad att lika arkitekturen under Ming- och Qing-dynastierna. Gatan ser liksom precis ut så som jag hade föreställt mig att hela Kina ser ut. Vackra byggnader, grönska, ljuvliga gamla människor och dansande kvinnor på gatan.


Kati var på jakt efter en stämpel till hennes projekt, och själv ville jag ha mitt kinesiska namn skrivet av en kalligraf.
 
 
Mitt namn visade sig vara ganska svårt att skriva eftersom det inte finns nåon direkt motsvarighet. Men jag fick ändå ett namn: "Shaarii", bestående av två tecken som betyder, vacker flicka, och vacker flicka med vackert hjärta. Philipps namn var däremot lätt att skriva, eftersom det finns en kinesisk motsvarighet. 
 
 
Efter vår vandring längs med gatan begav vi oss upp på stadsmuren, men mera om det i nästa Kina-inlägg.
 
Sara.

China day 5: University, Muslim quarter and Xi'an

Den femte dagen i Xi'an började också den på Jiaotong universitetet. Medan de andra intverjuade studerande för forskningsprojektet satt jag själv också och jobbade med bilder. Förmiddagen spenderade vi alltså i denna datasal, och när föreläsningen var över var det förstås dags för gruppbild

 
Det här är alltså en grupp kandidatstuderande (finance) som har fått ta del av en kurs med finländska undervisningsmetoder, vilken Kati har hållit för dem nu medan hon varit i Kina. Studerandena verkade gilla metoden med mera samarbeten. 
 
 
Campuset vid Jiaotong University var förresten riktigt grönt och fint. Eller, jag kan tänka mig att det är väldigt grönt när det inte är höst/vinter. Det skulle vara ljuvligt att besöka Xi'an på våren när allt blommar. 
 
 
Efter förmiddagens föreläsningar tog vi oss in till centrum för en sen lunch. Eftersom vi inte hade Jonathan med oss var det aningen svårt att beställa. Men vi pekade på bilder och försökte göra oss förstådda med hjälp av en app på telefonen, samt kroppsspråk. Det är tydligen jättesvårt att beställa tee på kinesiska = chá. I kinesiska kan man nämligen uttala samma ord på fyra olika sätt och de betyder alla olika saker. Jag undrar vad det var vi egentligen försökte beställa... :) 
 
 
Efter den lilla lunchpausen begav vi oss till Muslim quarter igen. Jag älskar atmosfären. Dessutom kan man köpa på sig lite krimskrams. Jag köpte bland annat ett par ätpinnar åt mig själv som en liten souvenir. Och på tal om pinnar så tycker jag inte alls att det är svårt att äta med dem. Det är faktiskt nästan lättare att äta vissa maträtter med pinnar.

 
Mitt inne i det muslimska kvarteret finns the Great Mosque of Xi'an. En av de mest kända moskéerna i Kina. Precis när vi var där var det bönetid och det strömmade in folk till bönesalen. Vi fick naturligtvis inte gå in där, men man kunde följa med utifrån på tv-skärmar. Moskén är speciell på det viset att den är byggd nästan helt i kinesisk stil. Inga minareter. 

 
Vi vandrade ännu omkring en liten stund i den muslimska kvarteren. Jag kunde inte få nog av atmosfären och färgerna. Det var också riktigt roligt att titta på när Kati förhandlade om priset på diverse saker i basarerna. Själv är jag inte särskilt förtjust i att pruta, men det är roligt att vara med. 
 

Här nedan ser ni the Bell Tower i Xi'an. Det ligger precis bredvid ett shoppingcenter, där vi bland annat shoppade lite på Muji. 


Vi åkte tillbaka med metron precis under rush hour

 
I metron var det trångt. Människor måste nästan pressas in och man måste verkligen armbåga sig ut. Trots min lätta klaustrofobi gick det ganska bra eftersom jag inte var ensam. Jag var kanske mest lite angstig över att jag inte skulle lyckas armbåga mig ut tillsammans med de andra och sedan tappa bort mig i metrosystemet. Det skulle ju int vara särskilt lätt att fråga sig fram eftersom ingen pratar engelska!
 

Vi orkade inte med någon restaurang denna kväll så vi hämtade hem indiskt från Jaffar's i vår byggnad. Jag minns att jag höll på att skratta ihjäl mig medan vi väntade på maten. Minns ej vad som var skitkul. Humorn var kanske inte på så hög nivå efter en lång dag. Maten var förresten supergod. Jag gillar tydligen indisk mat (som inte är stark!).

 
Vi mumsade i oss vår mat uppe på Katis rum medan vi tittade på de bilder vi hade fotat hittills på resan.
 
Sara.

China day 4: Jiaotong University, lunch & badminton


Den fjärde dagen i Xi'an, en söndag faktiskt, traskade vi iväg till universitet med varsin latte från Pasific Coffee. Det var nämligen dags för Henri och Philipp och två kinesiska forskare att presentera sin forskning för varandra och för hela institutionen. I Kina är det tydligen helt normalt att också jobba på söndagar.
 
 
Jag fotograferade lite mellan varven, men satt också själv och jobbade under tiden och lyssnade med ett halvt öra på vad som presenterades. Eventuellt har jag ju hört en del om Philipps forskningsområde några gånger förut ;) och jag hade själv ett fotojobb som skulle redigeras. 
 

Efter förmiddagens föreläsningar var det dags för obligatorisk gruppbild på universitetets trappa. Jag älskar att kineserna nästan fotar mer än jag. Haha.


Professorerna ville bjuda oss och hela institutionen på lunch efteråt och det blev en par timmar lång, typisk Kinesisk lunch på en restaurang något kvarter från universitetet.

 
Jag lärde mig att man måste äta ganska snabbt innan alla börjar skåla hejvillt till varandra. Man har nämligen inte riktigt någon tid för att äta när själva "skålandet" börjar. Det blev en mycket trevlig lunch tillsammans med kineserna. Till och med jag fick byta några visitkort med några fotointresserade. Och jag kom ihåg att ta emot och överräcka visitkorten med båda händerna.
 
 
Efter lunchen, på vägen tillbaka till vår lägenhet, ville professor Wang ta med oss till en öppningsceremoni för en vernissage i närheten. När vi anlände till utställningen var det snarare vi utlänningar som var utställningsföremål. Jag kände mig nog lite som en kändis när fotograferna började fotografera oss istället, och alla stirrade. Intressant känsla. Vi fick också höra att vi förmodligen kommer att hamna i någon tidning. Det var tydligen "stort" för Kineserna att utländska besökare kom för att titta på de utställda konstverken. En upplevelse!


Efter vernissagen var det dags för badminton och bordtennis med hela insitutionen, så vi bytte om och vandrade iväg till en idrottshall några kvarter från vår byggnad.

 
Det var väldigt roligt att spela, men alla kineser var ju förstås grymma på båda sporterna. Själv är jag kanske ingen guru på bordtennis precis. Fick lära mig hur man håller i en racket på rätt sätt. Jag har tydligen alltid spelat på fel sätt.
 

Lite intressant var det dock att gå från lunchen (där det alltså hade serverats rikligt med Shi Fang) direkt till en idrottshall. Jag blev också lite konfunderad över att det plötsligt började lukta rök i hallen, jag tittade runt mig och märkte att en lite äldre man hade tagit rökpaus mitt i badmintonspelet... hmm...
 

Det var ändå mycket trevligt, lärorikt och intressant att spendera hela dagen med institutionen och få vara med på fritidsaktiviteter. En av de bästa sakerna med hela resan var just det att man nästan fick lite insikt i en kinesisk vardag och den kinesiska kulturen. Så mycket mer än vad man hade fått på en vanlig turistresa.


På kvällen gav vi hot-poten en chans till eftersom första kvällens hot-pot kanske inte var den mest lyckade. Denna gång utan det riktigt starka. Nu kunde jag faktiskt också äta av den ;) Under kvällen märkte jag att kineserna brukar ta med sig sin egen dricka till restaurangen. Vi fick förklaringen om att det är för dyrt att köpa dricka på restauranger, så man tar med sig sin egen och det är helt accepterat. Kanske något att adoptera till Finland ;) 

 
Sara.

China day 3: Terracotta Army and Daxingshan Temple


På lördagen åkte vi iväg mot Lintong, cirka 30 kilometer utanför Xi'an. På grund av trafiken tog det oss ändå cirka 1,5 timme att köra ut dit från Xi'an. I Litong finns nämligen Terracottaarmén. Den mest kända sevärdheten i Xi'an. 
 

Terracottaarmén hittades helt i misstag först år 1974. Den är en del av Qin Shi Huangdis mausoleum och är också ett världsarvsobjekt. Det häftiga är att armén inte heller omnämns i någon historiebok. 
 

Först besökte vi ett museum där några av de bäst bevarade soldaterna fanns. Man visade också hur färgglada de troligtvis har sett ut en gång. 


Det var en väldigt regnig dag, men som tur är alla de utgrävda gravarna under tak så vi kunde hålla oss rätt så torrskodda ändå.


Vi hade den stora lyckan att få ha med oss Jonathan som guide, eftersom han faktiskt har skrivit böcker om just den första kejsaren av Kina. Allting blir så mycket mera intressant när man får höra det berättas av någon som kan sin sak, är intresserad och kan berätta.

 
Jag kunde absolut inte motstå frestelsen att betala 10 RMB för att få fota mig med några gubbar. I varje byggnad kunde man köpa en massa turistiga terracottafigurer i alla möjligha utformningar och storlekar. På ett ställe kunde man få sitt ansikte photoshoppat på en terracottafigur. Tyvärr var det ingenting som tilltalade mig ;) men ganska kul arbete. Hehe.

 
I det som jag upplever som huvudattraktionen är förstås den stora hallen där armén står på rad. Det var mäktigt att se så många soldater på rad. Och tänk att de alla har olika ansikten.


Själva hallen är säkert flera ishockeyplaner stor. Det är så fascinerande att detta bara är en del av det stora hela. Hittills har runt 2000 (av 8000) soldater blivit utgrävda.

 
Jag rekommenderar absolut ett besök till Terracottaarmén om man råkar befinna sig i Xi'an.

 
Efter en halvdag i Litong letade vi upp första bästa restaurang för att äta lunch och sedan ta bilen tillbaka till Xi'an. Vägen tillbaka tog ännu längre än ditresan och jag tror att vi satt i bilen säkert 2,5 timmar för den relativt korta sträckan tillbaka. 

 
Trots den långa bilfärden hade vi ändå några timmar tid kvar att spendera i Xi'an. Jonathan tog oss till ett buddhistiskt tempel. Daxingshan Temple. Det ligger bara ett stenkast från Yang Yang Guoji, där vi bodde.

 
Det var väldigt stämningsfullt inne i templet. Den speciella lukten av rökelse och tystnaden mitt i staden.


Ganska möra och aningen våta traskade vi sedan hem tillbaka till Yangyang guoji, där vi även åtnöjd kvällens middag på en restaurang i vår byggnad. Basic kinesisk mat och en hel grillad broiler (som var supergod). 

 
 Sara.

China day 2: Jiaotong University, Muslim quarter and Dinner


På fredagen vaknade vi upp till denna utsikt. Xi'an är inte så farligt smogigt, så det var väl mest bara morgondimman som låg över staden. Det kändes nog aningen trögt att stiga upp denna morgon. Som att stiga upp klockan 2 på natten. Jetlag när man flyger österut är aningen ansträngande.
 

Eftersom vi bodde i en apartment hade vi ingen hotellfrukost och gick istället ner till Pacific Coffee. Pacific coffee är förresten ett väldigt lustigt ställe. Det tar jättelänge att beställa. Jag skojar inte då jag säger att det tar 30-45 minuter innan man får sin latte och croissant. Jonathan berättade för oss att han en gång hade väntat i över en timme på en kaffe. Pacific har helt "normala" priser för oss. Det vill säga svindyrt i Kina. (100 RMB för två latte och två croissanter). Vi spenderade nog mera pengar på vår lilla frukost än vad vi spenderade på våra middagar.
 
 
Efter frukosten vandrade vi iväg till Xi'an Jiaotong University. Campuset ligger bara ett stenkast ifrån vår lägenhet. Egentligen ligger ingången till campuset bara över vägen, men sedan är den en liten bit att gå till School of Finance and Economics där vi skulle spendera förmiddagen.
 
 
Kati har hållit en kurs i Venture Capital för kandidatstuderande på universitetet och idag skulle studenterna hålla en elevator pitch om de företag de sökte kapital för. Jag har själv deltagit i ungefär exakt samma kurs på Hanken för några år sedan, så det var ju lite spännande att få se.
 

Det var också väldigt intressant för mig att se hur ett Kinesiskt universitet ser ut.
 
 
Här ovan på bilder till vänster hittade jag ett lärarrum. Kanske inte riktigt så som lärarrum ser ut i Finland.
 
Efter förmiddagens föreläsning tog Li Pei och Qiao Zhilin oss på lunch. Vi gick tillbaka till vår byggnad och åkte upp till den trettioförsta våningen där vi avnöjt en lunch tillsammans. 

 
Eftersom vi alltså inte bodde på hotell var vi tvugna att uppsöka närmsta polisstation för att meddela om vår ankomst och var vi skulle hålla hus i Kina. Bor man på hotell är detta något som hotellet sköter om. Vi fick hjälp av Li Pei som skötte om hela ruljansen hos polisen.


Lite sightseeing hann vi också med. Fast vi började med Starbucks och en blueberry cheesecake. 


Dagens destination var det muslimska kvarteret, Muslim quarter. Ett grymt mysigt ställe och väldigt mycket så som jag föreställde mig att Kina skulle vara. 


Denna dag hann vi inte gå omkring så länge. Vi gick ett litet varv, handlade någonting smått och fotograferade mycket :)


Som utlänning är det väldigt svårt att få tag på en taxi i Kina. Man får stå och vifta i en evighet utan att lyckas få någon att stanna. Dagens lösning på problemet blev en åktur i en liten tuc-tuc. Jag kan inte förstå hur vi alla fyra rymdes in i den lilla buren. Jag höll på att skratta ihjäl mig och kissa på mig av blotta tanken hur vi skulle ta oss ut ur det lilla fordonet igen. Efter den 20 minuter långa åkturen hade nog alla våra ben domnat bort. Det blev inga fler tuc-tuc-turer på fyrmanhand efter detta ;)
 

På kvällen var vi bjudna på middag till Four Seasons av Professor Wang och hans fru. Vi hade en egen liten kabinett och beställde in många olika rätter. Min absoluta favorit var de te-marinerade ribsen. Mums!


På en kinesisk middag ska man hålla små tal och skåla på det, efter talet och skålen skall man sedan visa upp för de andra att glaset är tomt. Som tur är glasen små. Själva skålen sker på så vis att alla försöker skåla lägre än motparten, detta för att visa respekt. På en av bilderna nedan ser ni Kati och Mrs. Wang skåla på kinesiskt vis. Den genomskinliga drycken i våra glas heter Shi Fang. Ungefär som vodka, men mycket bitskare i smaken.
 

Kineserna var väldigt pigga på att ta gruppbilder, och att fotografera över lag. Ni kan ju gissa att jag inte alls hade någonting emot det ;)

 
Trots att middagen var över, var vår dag inte över. Vi var nämligen ännu bjudna ut på en bar tillsammans med Katis kinesiska kollega Li Xin och hans vänner. Det var väldigt intressant att få uppleva en Kinesisk utekväll på en bar.

 
Denna dag blev lite av ett maratoninlägg. Kan inte lova att de resterande dagarna blir så hemskt mycket kortare heller ;) programmet var ganska intensivt. 
 
Vi har förresten kommit hem till Finland nu för två dagar sedan. Jag tänkte fortsätta resebloggandet, men det kan hända att jag slänger in något annat inlägg emellanåt också. Jag har lyckats bli riktigt förkyld efter resan så orken är kanske inte helt på topp. Dessutom gör jetlagen sig påminnd genom att jag slockar klockan 21 och vaknar klockan 6 pigg som en mört. Faktiskt ganska konstig känsla att för en gångs skulle vara en morgonpigg människa som sitter och väntar på att få åka till jobbet. 
 
Sara.
 

Day 1: Big Wild Goose Pagoda in Xi'an



Första kvällen begav vi oss ut på en liten promenad, trots den grymma jetlagen. Vi märkte fort att det är mycket jobbigare att flyga österut än västerut. Men ju längre vi orkade hålls oss vakna den första kvällen, destu bättre. 
 
 
Vårt mål var Dàyàn Tǎ, eller Big Wild Goose Pagoda. Pagodan är byggd 652 under Tang-dynastin. 
 
 
Eftersom vi var aningen trötta orkade vi inte klättra upp, men gick omkring och beundrade området kring Pagodan. 
 

Är man en blondin i Xi'an kan man också räkna med att alla stirrar och folk vill komma fram och ta foto. Det hände här, redan första kvällen att en tjej ville ta foto tillsammans med mig. Under hela vår vistelse i Xi'an tror jag faktiskt inte att jag såg en endaste blond person förutom min egen spegelbild.
 

I Xi'an bor det över 8 miljoner invånare och man får räkna med att nästan ingen pratar engelska. Det var verkligen tur att vi hade med oss någon som pratar Kinesiska. Xi'an uttalas förresten med ett chi-ljud, inte med X, som man kanske spontant skulle uttala det på svenska.
 

Kvällens middag intogs på första bästa Hot-pot restaurang i närheten av Pagodan. Tyvärr var det inte riktigt någonting ör mig eftersom maten var så hiskeligt stark. Jag åt mest bara ris. Konceptet är lite som fondue, man beställer in an massa olika saker som man stoppar ner i hotpotten, som sedan ska koka ett visst antal minuter innan man kan fiska upp sin mat igen. Hot pot-restauranger såg jag lite här och var i Xi'an, det verkar vara populärt.


Efter middagen var verkligen dödströtta. Tidsskillnaden till Kina är +6 timmar. Klockan var alltså mitt i natten för oss, och dessutom hade vi rest i 20 timmar. Och jag somnade på två sekunder när jag lade huvudet på kudden. 
 
 
Sara.

Day 1: Arriving in Xi’an

 
Förra onsdagen åkte vi iväg mot Xi’an. Det kändes väldigt spännande att resa iväg då jag visste att jag skulle vara på resande fot i nästan ett dygn. Bara en gång tidigare har jag varit utanför Europas gränser och man kanske kunde säga att det var mitt första interkontinentala flyg.
 
 
På flygfältet i Helsingfors träffade vi Philipps kollega Henri. Vi satte oss ner och åt världens dyraste smörgås (7,50 euro). Den smakade inte ens särskilt bra. Lite airport-shopping hann vi också med innan det var dags att stiga ombord på en stor Airbus. 

 
Jag är egentligen väldigt flygrädd, så en åtta-timmars flygresa är inte särskilt avslappnande för mig. Men jag sov faktiskt i några timmar, så det gick faktiskt ganska bra. Jag hann bara titta på en halv film innan jag slocknade. Filmen (Boyhood) var faktiskt ganska bra, så jag hoppas den finns kvar även när vi flyger tillbaka ;)
 
 
Beijing International airport var gigantisk. För att komma från flyget till bagaget skulle man via tullen och sedan sätta sig på ett tåg till en annan terminal. Efter att ha lyckats hitta vår väskor, satt oss på bussen till en tredje terminal, checkat in våra väskor på nytt, tagit oss genom ytterligare en security-check, kunde vi äntligen sätta oss ner på en restaurang och uppleva den första kinesiska lunchen som vi lyckades beställa genom att peka på bilder. Jag hade faktiskt aldrig ätit dumplings förut. De smakade helt okej! 

Smogen i Beijing var förresten lite av en överraskning. Jag visste ju att den fanns, men inte att den skulle vara så stark att man inte ens ser byggnaden bredvid. 

 
Från Beijing flög vi med Hainan Airlines till Xi’an. Det tog två timmar och jag fick beundra bergen från flygplansfönstret. 
 
 
Framme i Xi’an blev vi mottagna av Li Pei och två bilar. En bil för oss och en egen för vårt bagage. Vädret visade också sin bästa sida första dagen i Xi’an. Ganska varmt och soligt.
 
 
Vår lägenhet ligger i en byggnad som kallas Yangyang guoji, 31 våningar hög. Och här på bilden ser ni vår vy från 12:e våningen. Efter att ha gjort oss hemmastadda begav vi oss ut på lite lätt sigtseeing. Men mera om det i nästa inlägg.

Sara.


Nimenhao


Ett litet hej från Kina. Jag har försökt blogga många gånger redan under resan men internet är inte riktigt samarbetsvilligt. Instagram har jag lyckats uppdatera några gånger. Vi har det jättebra här i Xi´an. Mycket är som jag hade föreställt mig, men förstås har några kulturchockar också smugit sig på. Vi ska ännu vara här i Xi´an ännu två dagar och sedan flyger vi till Peking för att spendera resten av dagarna här.
 
Sara.

Att resa till Kina

 
I början av hösten, när min reselängtan var som allra störst och jag googlade resor till höger och vänster kom ett besked som en blixt från klar himmel. Vi ska åka till Kina! När det stod klart att resan skulle bli av och att jag dessutom skulle få följa med dansade jag glädjedans här hemma i köket. Det är alltså Philipp som ska på arbetsresa, och jag får följa med.
 
 
Resmålen är Xi'an och Peking. Philipp och hans kollegor kommer ju att arbeta på dagarna, så en helt vanlig resa blir det ju inte. Det är jag medveten om. Men vi kommer nog ändå att hinna se mycket. Jag vet inte om jag kommer att våga göra någonting på egen hand, men om inte annat får jag sitta och skriva på gradun på universitetet i Xi'an ;)
 
Philipps kollega Kati har faktiskt har bott i Xi'an i några omgångar och jag har läst hennes blogg i flera år. Det känns så häftigt att jag nu också helt på riktigt ska få uppleva allt det jag har sett i hennes blogg. Kati befinner sig redan i Xi'an och jag läser förstås hennes blogg väldigt flitigt just nu.
 
Idag fick vi våra visum på posten och om bara två veckor åker vi alltså iväg till Kina.
 
Sara.

Tidigare inlägg