Sista dagen i Tyskland

Här kommer nu det sista tysklandsinlägget för denna gång. För en gångs skull har jag faktiskt lyckats att blogga om en hel resa, det var liksom inte igår. Fast jag ligger bedrövligt mycket efter verkligenheten i bloggen istället, vi har ju faktiskt varit hemma i flera veckor nu redan. Det är min ständiga kamp, att försöka komma ikapp igen, kanske det händer ännu någon dag? :)
 
Den sista dagen i Tyskland inleddes naturligtvis med tysk frukost som svärfar hade ställt iordning. Efter frukost hann vi också gå en promenad runt Altenberge, samt jobba en del och packa förstås. Eftersom vi tog kvällsflyget från Düsseldorf hade vi gott om tid. Vi brukar alltid försöka välja just 18:45 flyget, så att man inte behöver stiga upp så hemskt tidigt och i lugn och ro hinner ta sig an dagen. Det tar lite över en timme att köra till flygfältet och man måste alltid kalkulera in åtminstone en buffert på en timme för eventuella bilköer. Fastän flyget går först på kvällen måste vi åka mot flygfältet redan efter klockan tre. 
 
Flyget hem gick faktiskt ganska smidigt med tanke på Elmeri. Från Düsseldorf hade vi en snäll flygvärdinna som lät oss ha Elmeris väska stående och öppen så att han fick titta ut (precis som på ditresan), men från Vasa till Helsingfors blev han tvungen att faktiskt vara under stolen framför hela flygningen, men även det gick semi-okej. Lite skrik, men det var helt överkomligt. Även om flygen med hund gick betydligt bättre än förra gången, är jag fortfarande av den åsikten att vi nog måste åka på längre resor, åtminstone två veckor, för att det ska "löna sig" besväret. Det är ju inte roligt för honom eller för oss (och antaligen inte för de andra passagerarna heller). 
 
Nu när jag har bloggat klart om resan så kommer den nya kategorin så småningom att börja fyllas här på bloggen. Nämligen vårt byggprojekt! Vi ska ju bygga ut vinden till ett sovrum, och jag tänker förstås dokumentera denna process i bloggen. 
 
Sara.

Svärmors födelsedag

Dagen innan vi åkte hem från Tyskland hade svärmor kalas. En av orsakerna varför vi ville stanna hela fyra veckor i Tyskland denna gång var just så att vi skulle hinna fira svärmor innan vi åkte hem. I Tyskland firar man alltid födelsedagen på den rätta dagen, jag har förstått att det faktiskt betyder otur om man skulle fira födelsedagen innan sin egentliga dag. Därav en födelsedagsfest en tisdag.

Helgen innan födelsedagsfesten hade vi varit på utflykt till Ikea och råkat hitta en "partylåda" fylld med hotdogar och tillbehör. Svärmor insåg genast det fenomenala i att bjuda på hotdogsbuffé. Att bjuda på hotdogar kändes liksom lite skönt avslappnat och dessutom dignade ändå buffén av goda sallader därtill. Jag hade gjort en chokladkaka till efterrätt, men den blev nog totalt misslyckad och jag inte förstå varför... jag tyckte att jag hittade alla de rätta ingredienserna, men tydligen hade jag nog missat på någonting. Det händer ju lätt att man liksom köper "fel sorts" socker eller dylikt då man inte är van att handla i Tyskland. Alltid finns det nämligen inte motsvarande produkt i hyllan som hemma och då får man lite gissa sig fram till vad som skulle passa. Men som tur hade vi också en Herrencreme till efterätt!
 
Jag tycker mycket om svärmors födelsedagsfester eftersom man får träffa alla tysklandsbekanta på en och samma gång. Vänner och grannar och hela köret. En riktigt lyckad födelsedagsfest om ni frågar mig.
 
Sara.

Elmeri's new haircut

Vi måste ju alltid ta en sväng via veterinären några dagar innan vi åker hem från Tyskland eftersom Elmeri måste få en avmaskningskur i Tyskland så att han slipper in i Finland igen. Det har faktiskt aldrig varit någon som kollat upp detta på flygfält, men vi vill ju ändå såklart göra allt enligt alla regler. Vi bokade alltså tid till veterinären några dagar innan avresa. 

När vi ringde upp veterinären frågade vi samtidigt ifall de skulle känna till någon hundfrisör i närheten. Elmeri hade nämligen hunnit bli riktigt ordentligt tovig och jag har ju en dålig hand som inte riktigt fungerar att sitta och borsta med i otaliga timmar, så det var liksom dags att ta till rakmaskinen... Och det visade sig att veterinären faktiskt utför detta. Det var alltså en trevlig tjej som rakade Elmeri medan jag höll i honom. Det visade sig vara lite problematiskt med Elmeris superfina och mjua päls. Men efter en timmes kämpande hade vi ändå en ganska liten hund. 

Här ovanför var alltså efter-bilderna och här nedanför en före-bild. Det syns kanske inte så tydligt när bilderna är så olika, men Elmeri gick från minst 15 cm till kanske 2 cm. Även om det är lite ovant tror jag att det är bättre för både honom och oss med lite mindre päls. Kanske inte världens bästa timing att några dagar senare komma hem till -20 grader, men det är tur att Elmeri har lite tröjor och skor att ta på sig när det är för kallt ;)
 
Sara.
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar