Svärmors födelsedag - del 2

 
Den sista kvällen i Tyskland firade vi svärmors egentliga födelsedag genom att gå ut och äta med familjen. Det var lite lustigt, för vi hade nästan alla tänkt att vi ville äta vid Altes Gasthaus Leve, utan att ha pratat om det med varandra. Vi ville ju att svärmor skulle få bestämma! Men vi var tydligen kollektivt sugna på Westfalisk mat den kvällen. Och det var förstås precis lika gott och trevligt som vanligt i den mysiga restaurangen. Vi hade dessutom en riktigt trevlig och lustig servitör den kvällen. 
 
 
Jag och Philipp delade på en camembert till förrätt och jag tog en grisfilé till huvudrätt. Makalöst gott! Svärfar åt någoting suspekt som jag vägrade smaka på ;) Svärmor åt blodkorv, som jag faktiskt vågade mig på och som smakade riktigt gott. Och Philipp åt nästan samma sak som jag i lite annan tappning. Elmeri var förstås också med och hade till och med en egen matskål och vattenskål. Det är skönt att kunna ta med honom överallt utan att någon höjer på ögonbrynet det minsta.
 
 
Det här blir faktiskt det sista Tysklandsinlägget för denna gång eftersom vi åkte tillbaka till Finland dagen därpå. Eventuellt kommer det ännu några Münsterbilder som jag ännu har på lager. De bilderna bloggar jag då min Münsterlängtan blir för stor. 
 
Just idag längtar jag extra mycket till svärisarna och Tyskland. Och vi vet faktiskt inte när vi kommer att ha möjlighet att åka dit nästa gång eftersom vi knappast kommer att ha råd denna vår, eftersom vi sparar till sommarens resa. Och på hösten vet vi ju inte hur min arbetssituation kommer att se ut. Vi får se! Förhoppningsvis kommer ändå svärisarna hit och hälsar på oss under våren eller sommaren. 
 
Sara.
Publicerat i Resa: Tyskland / Resa: Tyskland 2013/2014
Taggar: Altes Gasthaus Leve / Familjen / Födelsedag / Födelsedagsmiddag / Hund på restaurang / Längtar efter / Münster / Restaurang / Svärföräldrarna / Svärisarna / Svärmor / Tysk mat / Tyskland / Westfalisk mat / Äta ute
Kommentarer (1)

Svärmors födelsedag - del 1

Varje jul har vi sagt samma sak: varför stannade vi inte bara några dagar längre i Tyskland för att kunna vara med och fira svärmors födelsedag? Nå, denna jul tog vi tag i saken och bokade hemresan några dagar senare än vad vi brukar för att kunna vara med på festligheterna.


Kvällen innan den egentliga födelsedagen hade vi bokat bord vid vår favorit-Grek i Reckenfeld: Irodion. Det var vi, svärisarna, Philipps moster + man, ett par familjebekanta, och Elmeri förstås! Svärmor hade fixat med en överrasknings-förrätt åt allihopa. Och oftast är jag ju av den åsikten att det är förrätten som är bäst! ;) Efter middagen körde vi hem och satt och pratade (och drack lite vin) tills klockan slog 12, då det egentliga födelsedagsfirande kunde börja!
 
I Tyskland är det nämligen väldigt noga med att fira sin födelsedag på den rätta dagen. Det är egentligen ett undantag att fira så här kvällen innan. Fastän man skulle råka fylla på en måndag så firar man då helt enkelt på en måndag det året! 
 
 
Efter tolvslaget fick alltså svärmor sina presenter, och en liten mini-marsipantårta med ljus som jag och Philipp av en händelse hade råkat hitta på stan tidigare samma dag. Vi satt uppe väldigt länge den kvällen och jag kan inte säga annat än att vi hade det grymt trevligt tillsammans hela halva natten.
 
Sara.
 

Elmeris veterinärbesök i Tyskland

 
Inför hemresan var vi tvungna att göra ett veterinärbesök med Elmeri. Då man återvänder från Tyskland måste hunden nämligen få en behandling mot Echinococcos. Detta gäller nästan alla EU-länder och måste göras 1-5 dagar innan hemresan. Veterinärbesöket gick riktigt smärtfritt, Elmeri fick en liten tablett och så skrevs det in i hundpasset att han hade fått kuren. Vi passade förstås på att "utnyttja" veterinären då vi en gång var där. Kollade upp analsäckarna igen, pratade om Elmeris torra hud och så fick vi mera lugnande inför hemresan (som för övrigt inte heller fungerade alls!) Fastän vi alltså gjorde ganska mycket hos veterinären så kostade det EN TREDJEDEL av vad det gör att gå till veterinären i Finland. Det är ju helt sjukt att det ska kosta så mycket här hemma. I Finland tas det verkligen betalt för så mycket som det bara går. Samma besök i Finland hade med säkerhet kostat uppemot 100 euro och vi betalade 28 euro!
 
Behandlingen mot echinococcos kontrolleras knappast någonsin, men vi vill ju ändå följa reglerna.
 
 
Historien slutade tyvärr inte här.
 
På måndagen, dagen då vi skulle resa hem igen (första veterinärbesöket var på fredagen) märkte vi att Elmeri hade slickat sig så mycket i rumpan under natten och att det var rött och nästan blödde, så vi ringde upp veterinären och fick genast komma in. Veterinären gissade att det antingen berodde på maskar eller på att han reagerade mot antingen den lugnande medicinen eller mot själva Echinococcos-medicinen. Maskar tror jag inte på, för det skulle vi ju ha kunnat se ....
 
Hur som helst fick Elmeri kortisonkräm som vi skulle smörja på flera gånger under dagen, vilket förstås gick sååå smidigt i flyget. Egentligen hade veterinären velat ge en kortisonspruta, men eftersom vi skulle flyga samma dag ville hon inte ge den eftersom man blir törstig och dricker mycket och det är kanske inte den bästa kombinationen för ett lång resa i en liten bur. Själv tror jag att han reagerade mot den växtbaserade lugnande medicinen Relaxan. Han är ju lite allergisk av sig annars också. Elmeris problem försvann lika snabbt som de kom och redan följande dag såg det normalt ut och han har inte haft några problem sedan dess.
 
Sara.
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar