saralene.blogg.se

Jag gick ner till stranden med Elmeri nu på kvällen. Det var så vackert väder och jag har bara suttit inne och jobbat med skolarbeten hela dagen. Egentligen hade jag velat gå på en långpromenad men jag känner mig lite krasslig och då är det bäst att låta bli. Jag kompromissade med mig själv och tog med kameran och Elmeri på en lugn liten fotopromenad istället. 

 

 

Jag älskar den nya "bryggan" vid Karperöfjärden, speciellt nu när isen har lagt sig. Och Elmeri kan faktiskt redan gå på isen, så tydligen håller den åtminstone för 4 kg hund. Jag har gått ner till stranden både igår och idag så bilderna i detta inlägg är lite blandade från både igår och idag.

Elmeri har haft sin 2-års vaccinering idag, vilket då innebär att han har vaccinerats mot kennelhosta. Elmeri verkligen hatar att gå in till veterinären, han vet precis var vi är när man går upp för trapporna till kliniken. Han vägrar att gå och svansen är långt, långt nere under hela besöket och hela tiden försöker han smita ut. Men det gick ändå relativt bra!

Måndagarna är föreläsningsfria fram till julen för min del, och jag kan berätta att det är mycket skönt. Jag får sitta hemma och jobba och har oftast inga måsten. Jag passade på att gå ner till vattnet tillsammans med Elmeri medan det ännu var ganska ljust. Lite lustigt att ett tunt istäcke ännu låg kvar i vattenbrynet fastän det har varit plusgrader i många dagar. Men jag antar att det är en ganska skuggig plats.

Annars har jag väl inte gjort så fasansfullt mycket idag, tvättat många maskiner kläder och parat ihop en hel plastkasse med udda sockor. Jag som trodde att jag var utan sockor, men det var jag verkligen inte. Jag har bara samlat på alla uddingar en väldigt lång tid.

I måndags hade jag och mamma bestämt träff för att åka ut till Svedjehamn. Jag skulle hjälpa henne att fota naturbilder till en presentation om världsarvet. Höstiga bilder skulle det vara! Jag har ju arkivet fullt av vår- och sommarbilder, men inga höstbilder. Sagt och gjort; vi åkte ut till Svedjehamn. Allt var frid och fröjd.

 

Vi hann bara gå en liten bit, inte ens fram till Saltkaret hann vi. Någonstans halvvägs från parkeringen så började det med att vi hörde EN hund yla/skälla lite konstigt. Elmeri svarar på skallet medan jag står mitt i en havtorsbuske och fotograferar. Vi går lite vidare, då vi plötsligt hör något som låter som minst 10 ylande vargar. Alltså jag är ju inte rädd för hundar alls, men det lät som om en vargflock skulle vara påväg mot oss. Jag innbillade mig att ljuden kom närmare. Mamma börjar springa tillbaka till bilen, och jag följer efter. När vi har sprungit en bit så inser jag att ljudet kanske inte kommer närmare och det kanske nog inte är vargar ändå. Vi var säkra. Men vi ville ju inte direkt fortsätta vår vandring... 



Ylandet kom väl från någon gård i närheten som tydligen hade väldigt många hundar som plötsligt fick för sig att yla i kör. Det var nog faktiskt lite obehagligt, måste jag säga. Jag har gått samma vandringsled hur många gånger som helst och aldrig hört något sådant ljud. Man kanske borde varna turisterna om att det inte är vargar som lurar i buskarna ;)

 

Med andra ord blev det en väldigt kort och effektiv, aningen obehaglig utflykt till Svedjehamn. Mamma fick åtminstone sina höstiga bilder fastän vandringen inte blev särskilt lång. 

Sara.

Vi begav oss ut i regnet för att fota lite stenar och vågor på kvällens fotokurs. Det var kallt och vått, och jag var helt övertygad om att jag inte fick en endaste bra bild eftersom min kamera var inlindad i en plastpåse mest hela tiden. Men nöjd blev jag nog i alla fall. Fast nu sitter jag här hemma och fryser, jag var nämligen inte så smart att jag tog med mig regntäta kläder, för det regnade ju inte när vi begav oss iväg... :)

 

Mamma och jag och Elmeri begav oss alltså ut i skogen igår och vi lyckades faktiskt att pricka in de timmarna då vädret höll upp och skogen faktiskt visade sig från sin bästa sida. Vått och vacker och solsken mellan grenarna. Och det bästa av allt: mina stövlar läckte för en gångs skull inte!



Tanken var att plocka svamp, men vi hittade inte en endaste duglig. Vi försökte oss på lite blåbär istället, men vi hade inte med oss någon påse eller ämbar. Utan bara en papperskasse, och ni kan ju tänka er att våta blåbär i en papperskasse inte är en sådär jättelyckad ide faktiskt. 



Det var riktigt skönt att gå omkring i skogen, lugnt och skönt. Elmeri var nog den som tyckte minst om promenaden. Han tyckte nog mest att det var jobbigt då precis varenda lite kvist fastnade i pälsen. Man riktigt såg på honom hur olycklig han var. När vi vände om och började gå tillbaka mot bilen så blev det äntligen lite fart på lilla pojken.



Nästan 4 kilometer på en timme och en kvart. Ingen snabb promenad alltså, men destu skönare och uppfriskande.



Till slut hittade vi en åker, som inte ens var sköradad ännu. Jag var tvungen att stanna och fota. Åkrar är så vackra tycker jag.



Det var den skogspromenaden. Jag måste nästan ursäkta den lilla bildbomben, hoppas att ni orkade ända hit. Och så hoppas jag att det blir några fler skogsturer ännu iår.

 

Första gången på fotokurs för i år, och vi begav oss ut till ett mycket blåsigt Fjärdskär. Då vi anlände visade skylten vid bron 15 m/s, men då jag åkte därifrån var vinden redan uppe i 20 m/s. Jag hann faktiskt bli lite kall och våt fastän jag inte alls stannade kvar länge. 
 

 

Jag hann också föra Philipp till flyget innan kursen och nu är han påväg till Spanien. Jag vet att det är en jobbresa han ska på, men nog är jag ändå lite avundssjuk på att han får åka till värmen. Jag hoppas att det inte är alltför höstigt i Tyskland i oktober, jag skulle nämligen vilja uppleva lite värme ännu iår. Till skillnad från ikväll vid Fjärdskär.

 

Det var så otroligt vackert att jag höll på att smälla av när vi imorse begav oss iväg med båt från Bredskär fiskehamn med siktet på Molpehällorna. Vattnet låg spegelblankt och solen stod högt på himmelen. Det skulle bli en riktigt fin dag!

Framme på Hällorna fick vi en guidad rundtur på naturstigen. Vi fick höra en massa intressanta historier om förr i tiden, historier som man nästan inte kunde tro att det var sanna. Så spännande! Till slut fick vi klättra upp i det gamla sjöbevakningstornet och beundra utsikten. Och efter båtturen tillbaka till fastlandet åt vi lunch ute i solskenet på Strandmölle. Det kan jag verkligen rekommendera. Supergott!

En dag på jobbet, med andra ord! Men nu är det faktiskt slut på härliga skolningar för iår. Det kan ju inte bli för mycket av det goda ;)

Som utlovat kommer här bilder från fotokursen då vi besökte Voitbyforsen och Björköby fiskehamn.

Det är förresten superduper roligt att fara ut på fotoutflykter med andra kursdeltagare eftersom vi alla delar samma intresse. Om jag åker ut med Philipp eller någon annan får jag typ fyra av bilder i farten, men då man är med ett gäng fotografer får man stå på samma ställe och fota vågor i 2 timmar utan att någon tjatar på att det är kallt och tråkigt. Härligt! ;)

Jag hade inga förväntningar på att få se solstormen/norrskenet idag, men det fick jag som tur! Bilderna är tagna från vår terrass runt midnatt. Fastän det är hela -17 grader utomhus stod jag envist kvar hur länge som helst. "Bara ett foto till .... ". Det var vackert och jag kunde inte slita mig.

Gårdagens mål för fotokursen var Öjberget i Vasa. Det var faktiskt riktigt okej utsikt därifrån då solen höll på att gå ner. Riktigt okej.

De flesta av er tyckte bäst om den här bilden i omröstningen. Och det tyckte faktiskt jag också. Tyvärr hann vi inte med någon tävling på kursen i onsdags, eller kanske hade lärare glömde bort det? Men hur som helst är jag väl förberedd inför nästa gång då.

Godmorgon förresten!

6 av bilderna tog jag i söndags på fotokursen, medan två är tagna för några veckor sedan. Det skulle ju förstår vara kul att använda en bild jag tog i söndags, men jag tänkte inte berätta vilka de är. Jag har också mina favoriter. Men dem tänkte jag inte heller avslöja ännu eftersom jag inte vill påverka resultaten.

Jag lekte mest med långa exponeringstider. Men det visade sig att det blåste lite för hårt så kameran skakade i vinden fastän jag har både stativ och fjärrkontroll. Dessutom var jag nog pyttelite avundssjuk på alla som har live-view på sina kameror och inte typ behövde krypa bland stenarna. Har man en "gammal" kamera så har man ;)

Igår kväll då jag kom hem sprakade himlen lite extra. Norrsken*. Jag rusade ut på terrassen med kamera och stativ i högsta hugg. Och oj vad roligt och vackert det var! När jag kom in igen trodde jag att jag hade fotat i kanske 10 minuter. Men det visade sig att jag hade stått och fotat norrsken i en hel timme. Inte konstigt att jag  blev lite frusen. Men tiden går fort då man har roligt, kan jag lugnt konstatera.