Engångskameror på bröllop

För några veckor sedan tog jag tag i en sak som har fått stå och vänta mycket, mycket länge: nämligen våra engångskameror från bröllopet. Dels hade jag väntat länge med framkallningen eftersom det är jättedyrt att framkalla filmrullar nyförtiden (eller det har det väl alltid varit) och dels var jag lite rädd för att det inte skulle bli några bilder alls eftersom kamerorna vi köpte var billiga och hade fått stå länge. Som tur var jag rädd helt i onödan, bilderna blev verkligen superbra och värda varendaste cent! Jag blev tårögd när jag tittade tillbaka på alla fina bilder. 
 
Många av bilderna var sådana som vi inte alls hade på bild från förut. Många gäster som inte hade fastnat i någon annans kamera och några händelser som jag inte sett bilder på förut (bland annat har direkt nedanför då jag dansar med pappa). Våra gäster hade verkligen använt kamerorna på bästa möjliga sätt och bilderna är faktiskt helt okej kvalitet. De har sin lilla charm att de är lite gryniga och stör mig inte det minsta. 
 
Jag har spenderat flera veckor på att scanna in bilderna. Vår scanner är långsam så det tar flera minuter per bild och det blev nog långt över 200 bilder från våra 10 rullar, så ni kan förstå att det tog sitt lilla tag att genomföra scanningsprojektet. Men nu när jag är klar med det tänkte jag äntligen börja klistra in dem i ett album och skriva några små texter till. Det kommer att bli så fint.
 
Egentligen var det bara bra att vänta så länge med framkallningen. Direkt efter bröllopet var det liksom ändå så mycket bilder av vår fotograf och av våra vänner att man kanske inte hade uppskattat dem på samma sätt som idag. Jag rekommenderar verkligen alla som ens lite har funderat på att ha engångskameror på sitt bröllop att göra det. Vårt resultat blev helt fantastiskt!
 
Sara.
Publicerat i Bröllop
Taggar: Bröllop / Charmigt / Engångskamera / Engångskamera till bröllop / Filmrulle / Framkalla bilder / Framkallning / Post-wedding / Scanna bilder / Tårögd
Kommentarer (22)

Vår böllopsdag

 
Idag firar vi fyra år som gifta. Tänk att det var fyra år sedan vi sade ja till varandra i Korsholms kyrka. Den gamla goda klyschan om att jag inte riktigt vet vart tiden har tagit vägen stämmer precis. Tänk att jag har hunnit vara Mrs Holtkamp i hela fyra år. Igår tittade jag än en gång igenom våra bröllopsbilder och blev än en gång precis lika rörd över att minnas den fina dagen då vi fick varandra.
 
Sara.

Polterabend (8.7.2011)

Jag tyckte att det började på dags att skriva om vad som hände kvällen före vårt bröllop för lite över ett år sedan. Det var nämligen någonting som jag inte alls hade väntat mig. Och nu när jag en gång berättar om kvällen så tycker jag att vi lika gärna kan ta hela dagen ända från början.
 
 
Vi började dagen med att bege oss till Sandviksvillan där vi ställde i ordning alltihopa. Bord skulle dukas, stolsöverdragen skulle fixas, blommorna skulle sättas i vaser, ballonger skulle blåsas, toalettkorgarna skulle fyllas med nödvändigheter osv. osv.... Som tur behövde vi inte göra allting själva. Hjälp hade vi av Philipps bestmän, min bridesmaid Jessica, Philipps moster + man och våra föräldrar. Det gick egentligen ganska snabbt då vi var så många.
 

Mellan varven blev jag tvungen att åka ut till Rimal (?) någonstans och hämta min bröllopsklänning som det hade gjorts en sista-minuten-ändring på, och så hade vi också övning i kyrkan. Men klart blev det nog ändå till sist fastän det kändes som om tiden inte alls skulle räcka till.


När vi var klara spikade vi upp våra vägskyltar i sista minuten. Förresten så hittade vi alla skyltar förutom en när vi åkte runt och plockade upp dem nästa dag. Jag undrar vem som stal den sista... Det var faktiskt just den som spikas upp på bilden nedan som inte återfanns.



Någonstans mellan varven hade jag väl också hunnit checka in på Astor. Jag hade nämligen en rum bokat där eftersom jag inte ville sova med Philipp natten före bröllopet.


Så kom kvällen, och vi hade ordnat grillfest hos mamma för de långväga gästerna och för våra vänner. Vi åt och drack och hade det trevligt. Svärmor (jag antar att det var hon) hade dekorerat buskar och dörrar med fina dekorationer. Mellan varven tränade vi pardans på gräsmattan. Jag måste säga att detta var den mest lyckade grillfesten som jag någonsin har varit på. Jag hade så roligt och jag hoppas att alla gäster också hade det bra.

 
Nåja, men vad hände sedan? Jag och Philipp var redan påväg att åka iväg till var sitt håll då vi plötsligt hörde en jättestor smäll. Oj, var det någon som hade tappat en tallrik? Men så fortsatte smällarna. Bang, bang, bang. Jag hade ingen aning om vad som pågick.



Det visade sig vara en tysk bröllopstradition som hade satts igång. Polterabend. Man krossar gammalt porslin för att bringa lycka åt brudparet. Och sedan är det bröllopsparet som får städa upp.



Först var det faktiskt ganska kul, men när vi hade hållit på i vad som kändes som timmar så var det liksom inte så roligt längre. Jag ville ju åka till hotellet för min skönhetssömn, men jag vill ändå inte lämna en endaste skärva på marken eftersom Elmeri ju springer omkring på mammas gård. Men någongång blev vi faktiskt klara!



Efteråt har vi fått höra att traditionen nog är mycket värre i Tyskland. Där hade de stjälpt ut alla skärvor igen och igen hela natten lång ungefär. Men det var ju tur att dom ändå var ganska snälla med oss. Och det var verkligen inget som jag hade förväntat mig att skulle hända. Speciellt om inte annat.



Och till slut fick jag ju åka till Astor och njuta av mitt rum med bubbelpool. Jag minns att jag nog bloggade precis innan jag skulle somna. Och om jag minns rätt så sov jag faktiskt ganska bra den natten. Trots att rummet var varmt och nervositeten hög.

 
Nå nu vet ni också vad som hände kvällen innan jag blev Mrs. Holtkamp. Resten av bröllopshelgen finns ju dokumenterad under kategorin Bröllop här på bloggen.

Sara.
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar