Sara

Säg hej till mina två nya vänner: kryckorna!

Igår på ridlektionen (vi hade faktiskt inte ens börjat utan vi värmde bara upp ute på ridplan) blev min häst skraj och hoppade till sidan medan jag följde med i motsatt riktning. Jag föll av rakt på sidan/höften. Jag hade så ont att ambulansen blev tillkallad (kanske börjar bli tradition att öka ambulans en gång om hösten?). Jag kunde inte stå. Har aldrig haft så ont någonstans i hela mitt liv. På akuten trodde man att jag eventuellt hade en fraktur i höften och ville röntga, men som tur hittade man inga frakturer. Men jag kan absolut inte gå utan hjälp, jag måste ha kryckorna för att hasa mig fram.

Redan igår kväll fasade jag för hur jag skulle lyckas ta mig upp ur sängen (vi sover ju fortfarande på madrasserna på golvet) men efter 30 minuters kämpande kunde jag lyckligt hoppa iväg. Jag har inte planerat röra på mig mycket alls idag eftersom minsta lilla rörelse gör förbaskat ont. Egentligen gör det ont hela tiden fast jag inte ens rör mig. Jag har tagit värktabletter nu och hoppas på en liten förbättring snarast.

Akutens största problem var nog ändå att få blod ur mig. De höll på i en halv timme och fick kanske två ynka små rör. Jag kan räkna mina nålstick i armarna till hela 12 stycken!

Jag har sovit väldigt, väldigt dåligt i natt, varje gång jag rörde mig lite vaknade jag och dessutom svettades jag väldigt mycket, kanske pga värkmedicinen? Nu känner jag mig ofräsch men kan knappast duscha ännu idag. Jag äger tyvärr ingen duschpall heller. Usch. Blä.

Great success!